I dofternas tid

Det var en författare som skrev att dofter väcker minnen. När jag känner doften av blommande lindar så tänker jag alltid på min skolväg, vilken kantades av en lindallé. Jag prövade mina vandringsskor häromdagen. Måste "gå in" de skor som ska ta mig till Dolomiterna senare i sommar. Jag gick längs min barndoms lindallé. Linden blommar visserligen först i slutet av sommaren, så jag fick inga doftintryck denna gång. 

Som skolelev gick jag i en skola i stan. En vacker jugendbyggnad. Jag minns ännu de slitna stentrapporna som man kunde glida nerför i strumpfötterna. De första skoldagarna var jag väldigt ensam och kände ingen levande själ. Jag stod tryckt mot skolväggen på rasterna och skolan kändes enorm och jag trodde nästan att väggarna skulle falla över mig. Ganska snart så fick jag kompisar och skoltiden blev ljus och lycklig. 

På min vandring gick jag också förbi min gymnasieskola; "kunskapens borg" som står stolt uppe på backen och vakar över Skolparken. Jag gillade också min gymnasietid, kanske därför jag blev kvar i gymnasiet.

I vår trädgård doftar det alldeles fantastiskt just nu. Doften av lila syren blandas med doften av den försiktigare vita syrenen och vid trädgårdsgungan växer liljekonvaljer som doftar så att man blir vimmelkantig.

Vilda körsbärsblom

Vit syren i knopp

Lila favorit