Jazz i sommarkvällen

Vad passar bättre ihop med försommarkvällen än jazz? Tonerna av kända jazzklassiker av Benny Goodman, Glenn Miller, Charlie Parker, Ella Fitzgerald med flera rullade ut över den Österbottniska slätten. Den fenomenala sångerskan charmerade publiken med låten som Marilyn Monroe gjort känd, I wanna be loved by you (boo boo bee doo). Vem kan motstå denna? Och vem kan motstå Marilyn i filmen Some like it hot? Marilyn - ikonen som fortsätter att fascinera folk långt efter sin död. Länge sedan jag sett den filmen. Ett bra tips för regnig sommarkväll!

Plansch i vår vindstrappa

Boken Marilyn Monroe Fragments är intressant läsning. Den innehåller dikter, dagboksanteckningar och brev och avslöjar en känslig och analytisk själ. Denna dikt som exempel:

Life-

I am both of your directions

Somehow remaining hanging downward

the most

but strong as a cobweb in the

wind - I exist more with the cold glistening frost.

But my beaded rays have the colors I´ve

seen in a painting - ah life they

have cheated you 

Tillbaka till låten I wanna be loved by you. Denna låt skrevs redan 1928 till en amerikansk sångerska vid namn Helen Kane. Förebilden till Betty Boop...
https://youtu.be/hclK-UKJNgk

Jazztoner ute i det fria...

Efter pausen var det dags för myggornas egen föreställning så då var det dags att fly ut till havet. Det blev premiärkväll för Segelpaviljongen - garanterat myggfritt dessutom. 

Kvällens outfit jazzen till ära blev en grön retroklänning i swingstil från www.emmydesign.se och mormorsmors finskor.

I dofternas tid

Det var en författare som skrev att dofter väcker minnen. När jag känner doften av blommande lindar så tänker jag alltid på min skolväg, vilken kantades av en lindallé. Jag prövade mina vandringsskor häromdagen. Måste "gå in" de skor som ska ta mig till Dolomiterna senare i sommar. Jag gick längs min barndoms lindallé. Linden blommar visserligen först i slutet av sommaren, så jag fick inga doftintryck denna gång. 

Som skolelev gick jag i en skola i stan. En vacker jugendbyggnad. Jag minns ännu de slitna stentrapporna som man kunde glida nerför i strumpfötterna. De första skoldagarna var jag väldigt ensam och kände ingen levande själ. Jag stod tryckt mot skolväggen på rasterna och skolan kändes enorm och jag trodde nästan att väggarna skulle falla över mig. Ganska snart så fick jag kompisar och skoltiden blev ljus och lycklig. 

På min vandring gick jag också förbi min gymnasieskola; "kunskapens borg" som står stolt uppe på backen och vakar över Skolparken. Jag gillade också min gymnasietid, kanske därför jag blev kvar i gymnasiet.

I vår trädgård doftar det alldeles fantastiskt just nu. Doften av lila syren blandas med doften av den försiktigare vita syrenen och vid trädgårdsgungan växer liljekonvaljer som doftar så att man blir vimmelkantig.

Vilda körsbärsblom

Vit syren i knopp

Lila favorit

Garage makeover

Jag har en dröm om att förvandla vårt gamla garage till ett uterum. Nya väggar, nytt golv och tak och lite isolering. En mysig soffa, ett bord, ett ljus och ett hopplock av gamla, fina ting. Det är vad jag drömmer om. Vårt garage har inte fungerat som bilplats på många år, utan dit har vi förpassat allt som inte fått utrymme i vårt hus. Det vill inte säga lite. Nu är garaget tömt på allt skräp och kvar är det som vi tror att vi inte klarar oss utan. Nu gäller det bara att få mina hantverkare att fungera...

Garagedörrarna som kunde förvandlas till glasdörrar för mera ljus


Det finns mycket att göra i vårt garage...

Innan resultatet blir såhär...

Drömmen om ett planteringsbord

Inredningen kan göras av lastpallar...

Nu har vi i allafall röjt tillräckligt för idag, så det blir en skön stund i trädgårdsgungan. Skorna är dom jag fann på mormorsmors vind. Känns väldigt gamla, kanske 40-tal? Passar mina fötter perfekt, men borde kanske få ny sula.

En röd liten stuga

Idag besökte jag min mormors hemgård. En röd liten stuga i en liten Österbottnisk by. Där i de pyttesmå rummen fostrades fyra barn. En svindlande tanke idag. Mormors far arbetade i Vancouver med skogsarbete i några år när hon var liten  Mormors mor föddes i Canada under tiden för den första stora emigrantströmmen från Finland. Stugan har varit obebodd under många år, men tänk vilken historia som sitter i dessa väggar!

Vedspisen i det pyttelilla köket

"Den hemliga trädgården"
Utsikt från stugans vindsfönster

                                         

                                       

På väggen i stugan hänger som sig bör släktfotografier. Notera att det var viktigt att se allvarlig ut på fotografi förr i tiden. Till höger mormors mor och far och till vänster mormor och hennes syskon. Mormor är den lilla tösen till höger i bild.

Javisst gjorde jag några klädfynd; mammas mosters sommarklänning och guldfärgade aftonväska och hennes blåa vårkappa. En grön bäddtröja som min mor stickat och ett par väldigt gamla och häftiga skor. Bilderna kommer i morgon, men nu blir det Mankell!

Svartvitt

Det är något visst med svartvita foton. Detta foto föreställer min mor i sin ungdom. Hon bär en 50-talsklänning med fin, stor krage. Klänningen har antagligen blivit mattväft för länge sedan. De högklackade har åkt av och hon håller dem i handen. Fotot ser ut att vara taget i Sundby.

Här poserar min mormor (till vänster) och en väninna i stilenliga 40-talskappor. Notera hattarna! Jag ska gräva vidare i gamla fotoalbum i jakt på fler foton från 40-talet.

Slutligen mina föräldrars bröllopsfotografi. Snyggt med högtuperad frisyr och kort slöja. 1960-tal...

Nostalgi del 2

På detta foto var jag ungefär 6 år. Jag gillade redan då att klä mig i vintageplagg. Klänningen hade jag hittat på mommos vind och den har tillhört min mor eller mina mostrar. Den var gul och småblommig med en alldeles underbar volang framtill. Undrar om den finns kvar någonstans? Sist jag såg den satt den på en av mina nallar. Hittar jag nallen, så hittas klänningen. Hunden är min mosters hund Daisy. En envis varelse som gjorde att mina promenader med mommo företogs i snigelfart. Detta bidrog säkert till att jag kom att fördra katter! På fotot ser vi i allafall ut som såta vänner.

Sommarkvällen inbjöd till en nostalgivandring genom vår lilla stad. Mycket har förändrats genom åren. Stockmans café där vi gillade att fördriva tiden är borta för länge sedan, liksom flera av de små trähusen i centrum med grill och biograf. Ändå finns det små detaljer som jag minns från min barndom, t.ex. huset med utsmyckningar som ser precis ut som ett slags kex som jag gillade. Minns inte vad dom hette.

Fin detalj

Älskar när saker bibehålls som de alltid har varit, som denna reklamskylt utanför en legendarisk musikaffär. Det bidrar till charmen i en stad. Musikaffären är öppen på begäran.

Som barn bodde jag i närheten av Skolparken. Den var en utmärkt lekplats med sina spännande stenbelagda stigar bland blommor och träd. Där fanns också en önskebrunn. Såg till min glädje att ännu glimmar slantar på brunnens botten.

Önskebrunn

Dricksfontän med intressant gallerförsedd grotta i bakgrunden. Vi barn fantiserade vilt om björnen eller lejonet som bodde där.

Denna gång avslutas vandringen vid Strengbergs klocka. Det runda klocktornet ses som en symbol för industrialismen i vår stad. Som barn tyckte jag att den såg ut som en gammaldags dykarhjälm. Något pampigt är det i allafall över den gamla tobaksfabriken där doften av tobaksbladen ännu sitter i väggarna.

Vita frun

Den nya klänningen. Denna kommer från New York och härstammar från 1920-30-talet. Den är handgjord i bomull, "cotton eyelet", dvs tyget har små hålmönster (cordonnethål?). Så sött! Klänningen har handgjorda knappar i ryggen. Skönheten behövde vädras och när den böljade i vinden kom jag osökt att tänka på Vita frun.

Jag har alltid fascinerats av denna dams olyckliga öde och har besökt Tottesunds herrgård i Maxmo otaliga gånger. Herrgården fungerar delvis som museum och där kan man besöka Vita fruns kammare. Hon sägs ha dött av hjärtesorg och roar sig med att gå igen på herrgården. Jag har tyvärr inte fått reda på mera detaljer om hennes bakgrund, men visserligen erbjuder den sparsamt inredda kammaren en tät stämning av mystik.

museiportalosterbotten.fi

Upphör aldrig att fascineras av hantverket i de handsydda vintageklänningarna. Lägg märke till den förtjusande rosetten med spetskant...

Och ryggsidan med sina bedårande virkade knappar... Denna klänning får mig att vilja gifta mig på nytt!