Inspiration

Inspiration behöver vi alla ibland, kanske till och med ganska ofta. Jag blir inspirerad av mysiga miljöer som den som antikaffären Lundagård i Purmo på den "rofyllda svenska landsbygden i svenska Österbotten" erbjuder.

Här kan man gå runt och beundra alla gamla saker och till salu är de förstås också. För renoveringssugna finns dessutom en massa tillbehör. Här finns en brödlåda som jag kastat lystna blickar på flera gånger och termosen från femtiotalet (?) i mintgrönt. Är det förresten Frida Kahlo som skymtar i bakgrunden?

Massor av spännande föremål! Känner igen en hel del från mommos och moffas hem. Känslan av att hitta ett föremål som man minns från sin barndom, men sedan helt glömt bort är obeskrivlig!

Solblekta tavlor kombinerade med gamla lampskärmar och böcker. Kan det bli hemtrevligare?

Ibland önskar jag att jag var sykunnig. För den som vill sy kläder i gammal stil är Lundagård en godisaffär. Gamla knappar samsas med strumpeband, sytråd, kantband och antik spets. 

Allehanda kannor, koppar och fat samt silverbestick. Och så förstås skolplanscherna inte att förglömma. Jag önskar mig en plansch från naturlärans tid!

Blir också inspirerad av en ny klänning...

Mitt senaste inköp är faktiskt inte vintage utan helt nytillverkade produktioner från Top Vintage. 

Wrapdress (Seamstress of Bloomsbury). Gillar mönstret och puffärmarna.

Söt kofta (Fever). Behövs i detta land

På önskelistan står dessa skor som skulle vara perfekta till klänningarna!

Köksdrömmar

Vem drömmer inte om ett nyrenoverat kök? Vi har slitit vårt kök med hälsan i 20 år och det börjar synas på tapeter och köksdörrar. Nytt golv lade vi i maj och det är en underbar början. Inom en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag på en ny inredning. Jag har tänkt mig ett kök med lite vintage detaljer. Inte som det charmigt opraktiska 50-talsköket ovan, men kanske något i vitt som kunde piffas upp med inredningsdetaljer i mintgrönt och eventuellt citrongult.

Jag har samlat lite inspirationsbilder på mitt pinterest - en bra början! Här är en vit köksinredning där accessoarerna får stå för färg och hemtrevnad. Gillar också skarpt den svarta vattenkranen. Hos oss blir det nog skåp med dörrar - gillar inte alls att torka damm.

Älskar de så kallade industrilamporna. Vet exakt vilken jag skulle välja!

Plåtsaker och speciellt burkar har alltid fascinerat mig. Dessa i pastellfärger blir man på gott humör utav!

Jag är på jakt efter en gammal brödlåda i plåt. Gärna mintgrön. Sätter mitt hopp till Juthbackamarknaden... 

Söker även med ljus och lykta efter en 60-talsklocka lik den vi hade när jag växte upp. Den var ljusgul och läcker, men finns tyvärr inte kvar.

Eftersom jag gillar plåtsaker så har jag upptäckt Kockums emaljerade husgeråd. Det var en svensk tillverkare som gjorde handfat, kannor och hinkar och även sjukhusutrustning. På 70-talet blev emaljprodukterna utkonkurrerade av plastsaker, men eftersom man exporterade en hel del så står dessa charmiga gamla emaljbyttor ännu att finna på loppisar häromkring. Jag besökte ett par loppisar i dag och fann en sil, ett fat och en oemotståndlig potta av märket Kockum. Muggen hade jag från förr. 

Jag har speciella minnen av en likadan hink som på nedanstående bild. I min morfars hemgård så användes en dylik som "nattämbar" och jag minns att man som barn gick stora lovar runt ämbaret med respektfull nyfikenhet.

Kockum hink. Holger Ellgaard, Wikipedia.

Här är ett foto på Kockum fynden. Den fina vågen är nytillverkning. Men jag tror att Kockum även har en hushållsvåg i sitt sortiment. Bilden blev tyvärr något otydlig. Det börjar bli mörkt ute!

Ny potta, fat, sil på väggen och bananskål

Även en potta kan tjänstgöra som vas

Sagovärlden

Vi tillbringade en vecka i juli i Corvara in Badia, en liten by i Dolomiterna i nordöstra Italien. På programmet stod vandring och naturupplevelser. Det fick vi i rikliga mått. 

Kanske var det den höga höjden och den tunna luften eller mjölksyran i benen eller det lokala ölet - mannen blev iallafall lyrisk, ja nästan poetisk där borta. Det var också han som upptäckte ansiktet i klippan en kväll när vi satt och filosoferade med våra vandringsvänner på hotellbalkongen. Berget vakade över oss likt fantomenklippan och för varje kväll såg munnen lite gladare ut. 

Dolomiterna. Det var som att komma till en sagovärld. Husen med träsnidade balkonger och pelargoner påminde om dockhus. Jag kunde föreställa mig Pinocchios far Geppetto komma utklivande genom dörren. Vi befann oss plötsligt mitt i Sound of Music bland rofyllt betande kossor på gröna ängar omgivna av snöbeklädda alptoppar. Vår hotellvärdinna var en vänlig Gretchen som varje morgon kokade perfekta ägg och vänligt undrade om vi ville ha espresson serverad på terassen utanför hotellet.

På restaurangen blev vi serverade av en kock med lederhosen och vi åt de mest fantastiska ribsen i hela världen. Trodde aldrig att jag skulle få ner fem ribs på raken, men om man vandrat i fem timmar på hög höjd så behöver man fylla på energilagren.

Varje kväll stod han i trappan silverbocken. Hur han kom dit är ett mysterium...

Restaurangen med de goda ribsen och den härliga servicen. Om jag ser mindre glad ut på bilden, så beror det på att det var den kvällen jag inte valde ribsen...

Hur påverkar det människan att bo omgiven av dessa mäktiga bergsformationer undrade vi. Vi lät oss imponeras av fantastiska vyer och andades frisk och klar luft under våra vandringar. Vi såg lokala farbröder som flinkt tog sig uppför branta steniga stigar som om de aldrig gjort annat. Själva var vi tvungna att pausa regelbundet för att lugna ner våra häftiga hjärtslag. Vi lärde oss också att respektera bergen när vi kände lösa stenar under våra fötter och såg ut över branten som stupade hundratals meter ner. På sentimmen när vi kom hem efter restaurangmiddagen så avtecknade sig bergen som svarta jättar mot natthimlen.

Inte skrämmande på något sätt, mera som att de vakar över människorna i byn. Liksom de gjort i tusentals år tidigare.

Kunde faktiskt inte låta bli att citera: 

"The hills are alive with the sound of music

With songs they have sung for a thousand years

The hills fill my heart with the sound of music

My heart wants to sing every song it hears"

Så liten som en myra är människan på bergets topp. Men man får sätta sin tilltro till madonnan i berget som skyddar från alla faror.

Såhär avslappnad blir man av alplivet. Känner en viss samhörighet mellan mig och den idisslande tjuren. På ett positivt sätt då alltså.  

Auf Wiedersehen Corvara!

Rötterna och grenarna

Det blommar i mormors trädgård som hon älskade.

Jag tror att det är viktigt för oss att veta varifrån vi kommer och hur våra äldre släktingar har levt, älskat och arbetat. Det känns bra att hålla gamla bruksföremål i sin hand och tänka på att detta redskap har min morfars far tillverkat och denna duk har min morfars mor broderat  omsorgsfullt och under många timmar. Det känns tryggt. 

Samma trygghetskänsla som jag får av att bära mina vintageklänningar får jag när jag besöker min mormor och morfars hemgård. När de ännu var i livet så samlade de ihop  gamla redskap och övriga bruksföremål som fanns sparade på gården från lång tid tillbaka. Min morfar tyckte om att berätta om sakerna  och vad de använts till och vem som tillverkat dem. Vi är tacksamma för allt de sparat för eftervärlden. Det ger oss en bra bild av hur äldre generationer levde. Nu är det vi som ska föra kunskapen vidare till nästa generation så att de också lär känna sina rötter och tryggheten i dessa.

Bagarstugan (Bagastugo) där man bakade sitt bröd i en rejäl ugn. Sommartid flyttade man gärna ut i denna svalare byggnad. 

Öppna spisen i bagarstugan och en mycket gammal barnvagn. Bakom barnvagnen finns en trägunga som hängde i taket. Praktiskt när modern skötte sina sysslor i hemmet.

Charmiga fågelburar

Älskar den mintgröna  färgen

Av någon orsak känns gamla föremål så mycket charmigare än nya. Kolla bara färgen på den gamla vågen och kaffepannan!

Vi reser tillbaka hundra år i tiden. Inga tekniska prylar men en bok och ett milt solljus som strömmar in genom ett fönster. Lugnet.

Så värst mycket fritid fanns säkert inte. Arbetet kallade. Allehanda redskap för att ta hand om bondgårdens produkter; mjölken, säden, köttet.

Och den andliga spisen...

Pavillon Finlandais

I arbetet med vår garage makeover yppades en underbar skatt. Längst inne i det mörkaste skrymslet fann vi en pampig ram med fyra blekta fotografier av en häftig byggnad. Min mans morbror visste berätta att hans morfar Viktor Nystrand var med och byggde upp finska paviljongen inför världsutställningen i Paris år 1900. Fantastiskt, eller hur?

Bild från www.svenskacentralarkivet.fi

Källorna på internet avslöjade att paviljongen planerades av Albert Edelfelt och att finlandspaviljongen blev en succé. En av orsakerna var att den var en av de få paviljonger som stod klara då världsutställningen öppnade. 

Paviljongen byggdes i jugendstil av gipsskivor och tältduk och var utformad som en medeltida kyrka. I taket fanns fresker av Akseli Gallen-Kallela. På paradplats i en glasmonter kunde folk beskåda en meteorit från Borgå.

www.svenskacentralarkivet.fi

Hantverkarna bestod av skickliga timmermän från Österbotten. Det var Sörnäs snickeri som fick i uppdrag att uppföra paviljongen och ledande byggmästaren var hemma från Östensö. Troligtvis så kontaktade han hantverkarvänner i Österbotten när det var dags att bygga. Därför kom sig även Viktor Nystrand till Paris.

Här är hela det skickliga arbetslaget. Jag återkommer med mera information så snart jag grävt fram mera fakta och putsat av ramen med fotografierna.

Källa: universitetslektor Derek Fewster

Mera intressant information om finländska paviljongen finns här:

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/12/06/design-skidor-och-isbrytare-finland-i-paris-1900

Midsommarnattens leende

Midsommarnattens magiska ljus

Idag är det sommarsolstånd - årets längsta dag. Går solen alls ner i natt? Det får vi väl aldrig veta eftersom den blygsamt gömmer sig bakom stora trygga moln.

Denna tid är magisk. Jag förstår att människorna under forna tider fick för sig att dansa soldanser och blidka sina gudar under tiden för sommarsolståndet.Jag får nästan lust att vaka hela natten och insupa alla sommarens dofter.Bara jag inte vore så kvällstrött...

Midsommaraftonen firade vi i vännernas vackra växthus. Maten var utsökt och vinerna förföriskt goda.Efterrätten bestod av chokladtoppade jordgubbar och pärlande vin.

Skönare liv än det här livet finns inte (citat ur Bergmans film Sommarnattens leende)

På midsommardagen fortsatte vi att njuta av  god mat vid mina föräldrars sommarstuga i Oravais. Vår Black Salmon(misomarinerad halstrad lax)tävlade med min fars rökta lax. Tror nog att den senare vann!

Ristorante Kuljon. Havsutsikt. 

Inget går upp mot sommarskärgården. Havet och saltstänkta klippor.

Mitt i skogen döljer sig hallonkungens tron och ett konstnärligt trädgårdsland.

Äggjakt och midsommarplaner

I väntan på varmare väder tog vi en tur till kära grannstaden Vasa. Min målsättning var att finna nya äggkoppar, eftersom alla våra gamla äggkoppar försvunnit en efter en likt Tio små negerpojkar. Vi äger för tillfället endast en äggkopp och eftersom vi gillar kokt ägg i vår familj blir det slagsmål om dyrgripen varje morgon. Så kan vi inte ha det, tänkte jag. Till min förvåning fann jag inte en enda utav dessa nödvändiga köksartiklar i stadens välsorterade butiker. Äter inte folk ägg längre? Kanske äggförtäring är helt ur tiden?

Dessa äggkoppar må vara urgamla, men känns lite för påkostade för oss...

Jag fann alltså inte det jag sökte, men jag fann en fräck klänning vid Indiska. Den affären har en förmåga att leverera ibland. Dessutom var priset nedsatt. Vem vill ha en klänning med stora gröna rosor? Det vill jag. Dessutom passar den så bra med tröjan som min mor stickade till sin gammelmormor. Tadaa!

Passade också på att besöka ett loppis. Mitt favoritloppis hade tyvärr stängt på grund av flytt, men det nästbästa var helt acceptabelt. Vid detta laget hade jag glömt mina äggkoppar och fokuserade på annat. Resultatet blev ett rart krydd- och vinägerställ från 1920-talet. Stod det i allafall på lappen som följde med. En flaska saknas, men dylika brukar kunna dyka upp på loppisar titt som tätt. Kanske inte så användbart, men dekorativt. Jag gillar silver och glas i inredningen. 

Broderade dukar kan jag inte motstå. Följaktligen fick en dylik följa med hem. En vacker duk förgyller vilken grå vardag som helst! Till min egen stolthet gick jag ståndaktigt förbi den stora vita porslinskatten för 20 euro. Istället hittade en vit blus med puffärmar och krås vägen till mitt hjärta och min korg. Tittade också på en mängd antika bruksföremål. Det är alltid intressant att gissa vad de använts till. I min ungdom jobbade jag en sommar som guide på en hembygdsgård. Eventuellt har något blivit kvar i minnet trots att det är mycket länge sedan.

Ny duk och kryddställ till växthuset

Snart stundar midsommarafton. Dags att planera lämplig klädsel för aftonen. Klänning ska det vara på midsommar! Kallt ja, men det finns strumpbyxor och yllebyxor om nöden så kräver. Jag har en turkosblå älskling som jag ännu inte haft tillfälle att använda. Denna är köpt i Åbo hos Vintage Eijas. Bröllopsklänning från 50-talet minsann. Den känns dock inte helt rätt för grillparty.

Föll för kragen

Tror nästan att det blir denna lediga 1940-talsklänning i bomull som jag nyligen köpte via en Facebook grupp. Den känns somrig och fin. Den kör vi på!

I väntan på midsommarfirandet en bild på vallmoknoppar i kvällssol...

Kvällssol. Bortse från mannens strumpor på tork.