Svartvitt

Det är något visst med svartvita foton. Detta foto föreställer min mor i sin ungdom. Hon bär en 50-talsklänning med fin, stor krage. Klänningen har antagligen blivit mattväft för länge sedan. De högklackade har åkt av och hon håller dem i handen. Fotot ser ut att vara taget i Sundby.

Här poserar min mormor (till vänster) och en väninna i stilenliga 40-talskappor. Notera hattarna! Jag ska gräva vidare i gamla fotoalbum i jakt på fler foton från 40-talet.

Slutligen mina föräldrars bröllopsfotografi. Snyggt med högtuperad frisyr och kort slöja. 1960-tal...

Nostalgi del 2

På detta foto var jag ungefär 6 år. Jag gillade redan då att klä mig i vintageplagg. Klänningen hade jag hittat på mommos vind och den har tillhört min mor eller mina mostrar. Den var gul och småblommig med en alldeles underbar volang framtill. Undrar om den finns kvar någonstans? Sist jag såg den satt den på en av mina nallar. Hittar jag nallen, så hittas klänningen. Hunden är min mosters hund Daisy. En envis varelse som gjorde att mina promenader med mommo företogs i snigelfart. Detta bidrog säkert till att jag kom att fördra katter! På fotot ser vi i allafall ut som såta vänner.

Sommarkvällen inbjöd till en nostalgivandring genom vår lilla stad. Mycket har förändrats genom åren. Stockmans café där vi gillade att fördriva tiden är borta för länge sedan, liksom flera av de små trähusen i centrum med grill och biograf. Ändå finns det små detaljer som jag minns från min barndom, t.ex. huset med utsmyckningar som ser precis ut som ett slags kex som jag gillade. Minns inte vad dom hette.

Fin detalj

Älskar när saker bibehålls som de alltid har varit, som denna reklamskylt utanför en legendarisk musikaffär. Det bidrar till charmen i en stad. Musikaffären är öppen på begäran.

Som barn bodde jag i närheten av Skolparken. Den var en utmärkt lekplats med sina spännande stenbelagda stigar bland blommor och träd. Där fanns också en önskebrunn. Såg till min glädje att ännu glimmar slantar på brunnens botten.

Önskebrunn

Dricksfontän med intressant gallerförsedd grotta i bakgrunden. Vi barn fantiserade vilt om björnen eller lejonet som bodde där.

Denna gång avslutas vandringen vid Strengbergs klocka. Det runda klocktornet ses som en symbol för industrialismen i vår stad. Som barn tyckte jag att den såg ut som en gammaldags dykarhjälm. Något pampigt är det i allafall över den gamla tobaksfabriken där doften av tobaksbladen ännu sitter i väggarna.

Vita frun

Den nya klänningen. Denna kommer från New York och härstammar från 1920-30-talet. Den är handgjord i bomull, "cotton eyelet", dvs tyget har små hålmönster (cordonnethål?). Så sött! Klänningen har handgjorda knappar i ryggen. Skönheten behövde vädras och när den böljade i vinden kom jag osökt att tänka på Vita frun.

Jag har alltid fascinerats av denna dams olyckliga öde och har besökt Tottesunds herrgård i Maxmo otaliga gånger. Herrgården fungerar delvis som museum och där kan man besöka Vita fruns kammare. Hon sägs ha dött av hjärtesorg och roar sig med att gå igen på herrgården. Jag har tyvärr inte fått reda på mera detaljer om hennes bakgrund, men visserligen erbjuder den sparsamt inredda kammaren en tät stämning av mystik.

museiportalosterbotten.fi

Upphör aldrig att fascineras av hantverket i de handsydda vintageklänningarna. Lägg märke till den förtjusande rosetten med spetskant...

Och ryggsidan med sina bedårande virkade knappar... Denna klänning får mig att vilja gifta mig på nytt!

Den ljusnande framtid är vår...

En festtalare påminde oss om att vi ska se ljust på framtiden i Finland. Det tar jag till mig. När man ser alla unga studenter fyllda av förväntan känns det lätt att se med tillförsikt på framtiden. Vi har det gott här i landet.

Studenterna har spännande tider framför sig. Jag minns min studietid med glädje. Allt var lätt och livet var underbart. Åtminstone som jag minns det nu...Jag kommer ännu ihåg hur syrenerna doftade när vi cyklade hem till Studentbyn i sommarnatten. Sedan började ansvaret och allvaret. Men livet bjuder ännu på höjdpunkter. Dessa vill jag inte missa!

Rakryggade studentpioner

Studentfesten blev härlig! Många gäster kom för att fira studenten. Vädrets makter var på vår sida och det tackar vi för. Idag fyller rosdoften vårt hus och festen är över, men minnena finns kvar...

Idag äter vi resterna av buffébordet...

Studentmors klänning. En Maria Westerlind som jag köpte för ett år sedan. Den har hängt i garderoben och väntat på att få komma fram. Underbart tjockt tyg med struktur.

Förväntan

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna vinterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Karin Boye

Önskar dock att våren inte skulle tveka riktigt så här länge som i år. Vi längtar ju alla efter att solens värme ska tina våra frusna själar. Det är vi värda efter den långa vintern. 

Det ligger förväntan i luften. Kanske också lite spänning. I morgon är en efterlängtad festdag för många. Hos oss firar vi dotterns studentexamensfest. Vi är mitt uppe i arrangemangen. Ganska jobbigt, men ändå roligt. "Det är vägen, som är mödan värd" som Karin Boye skrev i en annan dikt.

Naturen väntar också. På att få spricka ut och blomma. I växthuset händer det saker varje dag.

Chilin har fått flytta ut i växthuset

Vinrankan är på gång

Trädgården är redo för fest!

Dotterns klänning hänger struken och klar inför morgondagen. Persikodröm. Slutligen några ord till alla studenter. Ur dikten I rörelse utav Karin Boye. En av mina favoriter alla tider: 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Studentklänning

Köpenhamn del 3

Inköpen blev en 50-talsklänning från vintagebutiken FN92, ringen från Christiania och en porslinskatt från torgloppiset i Nyhavn. Dessutom blev det några presenter till dom här hemma.

Lördagskvällen blev en av resans höjdpunkter. Musikalen Cabaret bjöd på högklassig underhållning; dans, sång och dekadent leverne i 30-talets Berlin. Mycket livsglädje, men också en hel del mörka undertoner i form av hotet från nazismen.

Klädd för musikal i sammetsklänning och svarta handskar

Skön stund på café

Köpenhamn del 2

Magnolian i full blom

Fristad. Tillflyktsort, oas. Jag vet inte om människorna i Christiana upplever att de bor i en oas, men staden erbjuder dem iallafall flykt från verkligheten - åtminstone för en stund. Jag köpte en fin ring som var skickligt tillverkad utav en antik silvergaffel.

Vår frelsers kirke i Köpenhamn. Vissa av oss greps av höjdskräck uppe i spiraltornet, men utsikten var hisnande!

På tal om höjdskräck: I början av Jules Vernes bok Resan till jordens medelpunkt, vänjer sig professor Lidenbrock och hans svåger Axel vid höga höjder genom att bestiga kyrkspiran.

Som avslutning på promenaden blev det Nyhavn och hummersoppa på en mysig restaurang vid hamnen.

I

Den läckra soppan avnjuts

 I mysig miljö...