Vy över Gamla stan

Vart vi än går vet jag Stockholm är vår

när vi går hem genom stan

Här går vi med en tyst melodi

ensamma i hela stan

Med Monica Zetterlunds toner i huvudet upplevde vi Stockholm under morgontimmarna. Vi strosade genom Söder och såg stan vakna till liv. När vi kom till Gamla stan var det nästan folktomt och solen letade sig fram genom de smala gränderna och skapade spännande skuggor på husväggarna. 

Dimman låg som ett skirt täcke över Söders höjder tidigt på morgonen...

Vilken härlig känsla att vandra genom Gamla stan i arla morgonstund och beundra de vackra byggnaderna. 

Tyska kyrkan

Medeltida bygglädje

Storkyrkan i Gamla stan

Medeltida färgprakt vid Stortorget. Varför kan vi inte ta modell?

Efter en väl tilltagen hotellfrukost var vi beredda på shopping. Vi fick gå in i en butik per familjemedlem. 

Jag valde denna butik. För den som inte är invigd i vintage-världen kan nämnas att Beyond Retro är en butikskedja som finns i Sverige och London. De importerar kläderna från USA. Jag fick god hjälp av serviceinriktad personal och fick med mig en hel korg med kläder i provhytten, vilket föranledde djupa suckar av mannen. Jag gick dock ut med bara en av klänningarna till allas lättnad.

Världens hittills godaste sushi och dumplings avnjöts på en liten, mysig restaurang

Seglade hem....

Här bor en miljon

säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem

De far härifrån långt bort härifrån

men Stockholm det är ju vårt hem

Bli vuxen

Eftermiddag i Fäboda i början av oktober 2015

Efter min bemärkelsedag så har jag funderat ganska mycket och djupt på vad som är positivt med att bli i min ålder. Det har tagit flera veckor att komma fram till något. 

Först och främst kan jag konstatera att jag börjar bli vuxen. På ett positivt sätt då. Motgångar blir inte så stora längre; "been there - seen that" ungefär. Ibland överraskar jag mig själv med att tänka riktigt kloka saker. Positiv sak nr 1: Man blir klokare! Man kan i bästa fall dela med sig av sina erfarenheter. Både till dem som vill lyssna och till dem som inte vill...

Positiv sak nr 2: Man har många goda minnen. Det går att gräva fram tjugotals fotoalbum (jo det fanns sådana förr) och kolla på allt man gjort. Inte för ofta dock. Det är lätt att bli sentimental av att se på barnen när de var små. (Framför allt ska man inte ta fram fotona när tonårsbarnen har kompisgänget hemma). Positiv sak nr 3: Man blir glad över små händelser. Kanske för att det inte längre händer så mycket - men ändå. 

Positiv sak nr 4 hänger ihop med föregående; man uppskattar livet, familjen och vännerna mer. Det känns inte så viktigt att prestera. Det egna värdet hänger inte ihop med prestationerna. Fokus är mera på omgivningen - det är bra! Slutligen nr 5: Je ne regrette rien. Att man kan säga det alltså - hittills i varje fall. Men det finns mycket kvar som bör göras: klättra på stegar på lodrät bergsvägg, hoppa fallskärm (ja, ja tandemhopp då), kolla på pyramiderna, Machu Picchu, få barnbarn, skriva den där historiska romanen som länge funnits i tanken...

Här är några av de små händelserna som gör livet roligare. Röka fisk i utegrillen. Ja den blev klar!

Kaffe på uteservering i grannstaden i slutet av september!

I gott sällskap av tonårssonen.

Asiatiskt och spännande detaljer som piggar upp!

Diehl klocka från Alla tiders antikt

Vintageklänningar i nya favoritfärgen grön och kängor från ModCloth

En egen dag

1 september för 50 år sedan kom denna krabat till världen. Våra barn ser smått oförstående ut när vi säger att vi är födda på 60-talet.  För dem är detta årtionde på sin höjd förknippat med Beatles och Vietnamkriget. Det är i allafall himla länge sedan!

Ett under att vi som är födda på 60-talet har överlevt egentligen. Våra föräldrar rökte i bilen med oss ungar hängandes ut genom bilfönstret i jakt på luft. Rökning var nämligen inte så farligt på 60-talet. Vi riskerade våra liv på cykel utan cykelhjälm och vi var passagerare på cykel och i bil utan bilbälten och barnsitsar. "Håll ut fötterna så att de inte hamnar mellan spolarna", sa våra föräldrar när vi åkte på pakethållaren. Vi vaccinerades inte mot alla barnsjukdomar utan vi förväntades överleva dem. Som medicin mot  örvärk fick vi en vaddtuss med nervin i örat eller så var det någon som blåste tobaksrök i vårt öra för att det lindrade så bra. 

Vi drack Rallylemonad sötad med socker och åt bullaskivor med riktigt smör på. Å andra sidan var inte smaskiga onyttigheter som pizza, hamburgare eller pasta vanligt på 60-talet. För att inte tala om chipsen som vi upptäckte först i 12-års åldern. 

Vi är riktiga överlevare vi barn av årgång 1965. Vi brände våra ryggar och löste bort skinnet i stora flagor en gång varje sommar, vi hade inga datorer eller telefoner och julens Disneyprogram och Melodifestivalen var kulturella höjdpunkter i våra liv. Vi överlevde mängdläran i lågstadiet (med nöd och näppe) och började varje skoldag med en psalm. En av mina dolda talanger är att jag kan en stor del av psalmboken utantill. 

När och om vi överlevde alla pedagogiska experiment som vi utsattes för i späd ålder, så fick vi fortsätta i högstadiet i klasser med 30 elever där många lektioner var mera cirkus än just lektioner. Det som vi lärde oss var att flyta med och inte ifrågasätta så mycket. Det fanns inte så många valmöjligheter. Kanske var det tryggt och bra? Vi fick i allafall uppleva discons genombrott och punkens glansperiod och för oss var biobesök en stor händelse i våra liv. För att inte tala om utlandsresor. Till Sverige.

När man fyller 50 år så får man en gåva av arbetsgivaren. En alldeles egen ledig dag. Jag bestämde mig för att göra denna speciella dag till min egen och göra nästan bara saker som jag tycker om.

Frukosten avnjöts i växthuset i lugn och ro...

Kattfröken ville vara med.

Plockade en blombukett till mig själv

Därefter blev det lunch och kaffe på stan med mannen i mitt liv...

som överraskade med en vacker rosbukett.

Jag avslutade stadsbesöket med lite shopping. Denna gång behövde sonen förnya sin garderob.

Däremellan var det dags att ta på sig springskorna och bege sig på långlänk. Foto saknas. Ingen vill se en svettig 50 årig kropp!

På eftermiddagen blev det kafferep med familjen och vi avnjöt en knubbig prinsesstårta.

Mor och far uppvaktade med denna fina blomuppsättning i en korg av luffarslöjd.

Kvällen avslutades med champagne. En ganska bra dag!

VINTAGE

Nu är det gamla skåpet som jag drömt om så länge på sin plats i vårt kök. Vi hämtade hem det från Purmo för ett par veckor sedan. Lådorna och hyllorna är målade på insidan. Tyvärr gillade inte den gamla möbeln att ligga utomhus under restaureringsarbetet, så att den fick en del sprickor i fasaden. Jag får ta och ge skåpet ännu en ansiktsupplyfting.

Charmigt eller hur? 

Och massor av utrymme för antikt porslin och plåtsaker.

Inför jobbstarten var det också dags att förnya garderoben med lite nygamla plagg. Klänningar förstås, vad trodde ni?

En lekfull 50-talare med båttema från Hoochie Mama Jane i Helsingfors.

En 30/40-talare som påminner mig om den underbara och gripande TV-serien Indian Summers.

Och en riktig 40-talspärla för lite varmare dagar. Hemsydd av en tant i Sverige. Älskar kragen!

Båtliv

Kan man komma närmare frihetskänslan än när man sitter i en båt och vinden nästan tar andan ur en? Det tror inte jag. Båtsommaren 2015 går inte till historien som den allra bästa, men sensommaren bjuder ännu på många sköna turer i skärgården. 

Vår båt är alltså den mindre av de båda på fotot. Sjöstjärnan. Efter denna sommar har jag  ändå funderat på hur skönt det vore med en hytt att krypa in i när det blåser kallt. En inombordare vore inte helt fel. Med en liten kokplatta så att man kan steka ägg...

Var det inte lite mysigare förr när folk ristade in sina bomärken på strandklipporna istället för att sätta sina avtryck på sociala medier? Båda handlar väl om samma sak; jag var här - jag existerar. På Rummelgrundet i Jakobstads skärgård finns en stor sten med inristningar ända från 1928. Någon har till och med dristat sig till att rista in en segelbåt. Namnbärarna är borta sedan lång tid tillbaka, men varje sommar läser någon deras namn. Ganska fantastiskt, eller hur?

Vår skärgård är det vackraste vi har i vårt land. Varje blomma blir så utsökt vacker i sin karga miljö. Gul fetknopp lyser som guld bland klipporna... 

Kattmyntan (Vänderoten) trivs i den karga miljön...

Liksom kärleksörten den fina och den lysande blå strandveronikan...

Och människorna...

Som vågar sig på sommarens sista (?) dopp!

Skördetid

Cassoulet grytan med kyckling får illustrera en av de saker som är sköna med hösten. Man skördar det som förhoppningsvis växer i trädgården och smakar på sommarens minnen. 

Att odla gurka i växthus var en ny upplevelse för mig. En mycket positiv sådan. Av tre plantor har vi hittills fått flera rejäla gurkor och några små stackare är på kommande. Jag har dock lärt mig att gurkor behöver vatten. I stora mängder.

Tomater får vi också trots att de skulle ha önskat mer sol än denna sommar kunnat erbjuda. Det skulle kanske ha räckt med två plantor per kruka. De små liven behöver mycket näring.

Bilden är tagen för ett par veckor sedan. Nu är de rödare om kinderna.

De knubbiga paprikorna är en fröjd för ögat. Jag drev upp en massa chili i år och lärde mig att jag kanske borde satsa på färre plantor per kruka. Jag trodde länge att frukterna skulle utebli, men när jag kollade närmare så såg jag att de visst fanns där; dolda bland bladen. Dessa ska bli röda, så jag väntar tålmodigt.

Chili

Blommor är inte riktigt min grej, men jag försöker sköta om de växter som fanns i vår trädgård när vi flyttade in. Min favorit är den vita bondpionen och rosbuskarna. Kan inte förstå varför humlorna envist fördrar rosornas tunga sötma framför pionens härligt fruktiga doft.

Pionernas skönhet blev inte långvarig. Regnet kom och tog dem. Här är en bild från när det begav sig i mitten av juli...

Efter att blommorna blommat ut så får vi sätta vårt hopp till denhär krabaten. Ifjol fick vi flera solvarma druvklasar och i år har vinrankan producerat massor av klasar. Tyvärr har sommaren varit för solfattig för att de ska hinna bli färdiga innan frosten kommer. Tror jag i allafall. Men vi sätter vårt hopp till en het höst!